Kaosartat ridpass

Alltså, ridpasset igår var ett sånt pass som man bara vill glömma, haha. Jasuska var så spänd från när jag tog in henne, de andra hästarna var nämligen ute och hon får väldig separationsångest när hon måste vara inne själv. Hon far runt i boxen, gnäggar och är allmänt tokig, så det är inte det lättaste att få henne att vara lugn när hon är själv i stallet. Iallafall, jag fick henne klar till sist, och precis före vi gick ut för att rida, så kom Mira och Ani in i stallet.

Stackars Jasuska blev så ledsen när de var kvar inne i stallet och vi gick ut på ridbanan, trots att Drostdy och Hobbe var i sina uteboxar. Hon var så himla spänd i början, skrittade runt med höjt huvud och sänkt rygg och var bara allmänt spänd och jobbig, puh. Ia sa att hon såg ut som en islandshäst där hon pinnade på, haha! :joy:

Jobbade mycket med övergångar, halter och ryggningar, och så mycket sidvärtsrörelser för att bromsa henne utan att ta i tyglarna. Hon blev helt okej avslappnad efter ett tag av lösgörande övningar. Hon var väldigt explosiv och känslig för skänklarna, så det var lite trixigt att få henne framåt utan att det blev kaninskutt framåt. Efter ett tag gick det bättre med det, och hon började skritta i lugnare takt och söka mer kontakt på bettet och vila på steget.

Precis när jag hade tänkt ”sådär, nu börjar hon bli lugnare” så blev hon såååå rädd och for iväg i full galopp över ridbanan, jag fick stopp på henne på andra sidan banan och vi båda tittade tillbaka mot andra änden av ridbanan, för att se vad som skrämt henne. Och där kom en hare skuttandes. Den skuttade förbi oss och for genom gården, Drostdy tittade på den när den for förbi och typ ”jaha”, och Jasuska fnös upprört åt den. Alltså, jag skrattade så jag grät :joy: Så random med en hare där, och så fånigt att Jasuska skulle bli så rädd för den, hahaha! Jag fick helt enkelt börja om från början igen och jobba på. Vi travade lite åt varje håll, gjorde mycket övergångar för att hon inte skulle få för sig att rusa iväg, det är något hon gärna gör när hon är spänd. Efter mycket kämpade gav jag mig när hon travade lugnt på volt ett helt varv i vardera varv. Såna där dagar är det inte värt att sitta och kämpa och krångla och bli osams, utan avsluta när det går bra (eller bättre). Jag gör ett nytt försök idag istället, hoppeligen är hon på bättre humör då och har coolat ner sin lilla hjärna, haha. Hästar :wink:

Bild från ett par dagar sedan. Söt är hon, trots att hon har sina knasiga dagar, haha.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *